Varför ska det hända mig heela tiden?? Finns det inte något stopp? Jag och Victor har haft bra med tur den sista tiden och fått gå och kolla på tre lägenheter den senaste månaden. Antingen har det varit en stor färgchock när vi kommit in i lägenheten eller så har den som bott i lägenheten antingen varit ryss som inte fattar ett ord vad man frågar eller så har han allergiutslag som han diskuterar vilt med en person via telefon om de kliar eller ej.. Idag kom nästa skräckupplevelse. Hade sett fram emot en lägenhetsvisning i ett inte alltför vackert hus. Om ni tänker i stil med åbäket innan det renoverades upp. Står iaf i entrén, som luktade kiss, och väntar på H som ska visa oss runt och möter då en dam som bor i huset. Anna, hon och Sofia var med mig som stöd, frågade om hon visste om vi skulle åka upp med hissen till lägenheten eller om man skulle vänta på honom i entrén. Damen frågade om vi skulle kolla på C:s lägenhet, vilket vi skulle och vet ni vad hon säger då..: "Det var en tragisk död han var med om... Söp mycket gjorde han också..." Kan ni gissa mina tankar som dök upp i huvudet just då. Så fortsatte hon: "Men det är ingen fara, tanten som bodde i min lägenhet var nästan 90 år gammal och dog sittandes vid köksbordet och hon har inte hemsökt mig.." Jag ville bara slänga upp dörren och fly därifrån. Som Sofia sa: "Vem vill duscha i samma badkar som en alkis har suttit och gnidit stjärten emot?!" Haha, INTE jag iaf!! Sätter aldrig min fot där igen vill jag lova.