Jag kan inte i ord beskriva känslan av att få ha detta lilla knyte i armarna. Det var så fruktansvärt svårt att slita blicken från henne. Hon sov och snosade och gjorde de sötaste grimaserna när hon skrynklade ihop ansiktet och plutade med munnen. Så liten hon är! Jag som var så rädd att jag hade köpt för små kläder till henne. De kommer istället få vänta några veckor i garderoben tills de passar henne. Lilla, lilla stumpan! Idag ska jag träffa henne igen. Lukta, vyssa och krama om henne så mycket jag kan!